Dröm 2

Jag låg på sängen i vårt sovrum här hemma. Jag låg med kläderna på ovanpå sängtäcket. Klockan var 10 på morgonen, men det var kvällsskymning där ute. Johan hade åkt till arbetet, men av någon anledning hade inte jag gjort det.

Då plötsligt kom det in ett äldre par genom ytterdörren. De var närmare 70 och gick krokigt. Jag förstod inte varför de kom, men sa gång på gång att vi INTE HAR NÅGON VISNING PÅ GÅNG! De gick ändå husesyn fram och tillbaka. De verkade inte ha brottom. Jag låg fortfarande kvar på sängen.

Återigen gick ytterdörren. Och in kom ett par med en liten bebis. Jag försökte också få dem att förstå att vi INTE HAR NÅGON VISNING PÅ GÅNG! Inte heller de förstod.

Jag undrade varför dörren var uppe och varför så många okända gick omkring i vår lilla lägenhet och begrundade.

Nu steg jag äntligen upp och gick själv en husrunda – jag måste ju kolla om vi hade det städit då det var så många i huset som granskade allting så noga. Det var det. Det kändes skönt.

När jag kom in tillbaka i sovrummet så hade paret och den lilla babyn lagt sig i vår säng. De konstaterade att den var skön och att de nog kunde tänka sig att även behålla sängen då de flyttade!?

Då blev jag helt vild och skrek åt dem: – Har ni inte redan fattat att vi INTE HAR NÅGON VISNING PÅ GÅNG! Vad gör NI här?

Plötsligt var också Caro, min vän där i sängen. Hon undrade vad jag gjorde hemma den här tiden på dygnet? Det visste jag inte. Heh.

Slut.

Knäppa drömmar, Dröm 1

Den senaste tiden har komiska drömmar förgyllt min sömn.

Dröm 1

Jag var tillsammans med en hel del vänner (från många olika håll) på en holme som var förbluffande mycket lik Svartholmen. Här i vänners privata ägo. Vi höll på med mycket speciella lekar. Vi åkte bl.a. linbana från en takås ner i vattnet. De kändes lite pirrigt och kusligt då fallet var så högt. Ute i vattnet, som var kring 4 grader, simmade hela tiden två av pappas kusiner.

Plötsligt förstod jag att jag behöver köpa linsvätska! Jag tog mig till fastlandet och skrinnade ut med stora landsvägar för att leta efter ett köpcentrum. Det var breda vägar med mycket kringlade broar och tunnlar hit och dit.

Till sist hittade jag fram. Jag skrinnade in i köpcentret var jag på en lista läste att det fanns ett apotek. Jag hade förstått att det inte fanns någon Instru där, men att det skulle sälja linsvätska i apoteket istället.

Jag skrinnade mot hissarna. Först gick jag in i hiss nr 3, den visade sig dock vara ett allmänt omklädningsrum, så jag skrinnade ut tillbaka! Nästa hiss blinkade till och jag skrann in i den och tryckte på våning tre. Där inne var det mycket människor och en disk med olika ekoprodukter, nötter, teé, gröna linser, rökelse och annat väldoftande. Bakom disken stod det en dam med duk på huvet som promt ville sälja något.

Hissen åkte iväg. Men till min förvåning åkte den inte uppåt, utan sidledes. Plötsligt var vi utanför huset, och då märkte jag att hissen inte hade väggar och tak utan enbart ett staket runtomkring. Hissen åkte på skenor med en hisnande fart! Den krängde och svängde mellan en hel massa gränder och små hus. Och hela tiden ville den genuint inspirerade ekotanten sälja sina produkter. Vad jag vet, köpte jag ingenting.

Plötsligt stannade “hissen” vid “våning tre”. Den nitade så att vi som stod i hissen flög mot ena sidan. Väl utanför hissen fanns en hel del affärer, det regnade och jag letade efter apoteks skylten. Då jag hittade den var det plötsligt två andra okända personer som slog följe med mig och undrade om jag också skulle ha sånt där “pulver” från apoteket!? Jag förklarade att jag skulle ha linsvätska.

Jag fick min linsvätska. Sedan gick hela drömmen i upp-spiidad takt. Plötsligt var jag tillbaka på de stora landsvägarna, de stora broarna och i tunnlarna och på väg hem igen mot holmen som liknat Svartholmen.

Slut.

Hej igen!

Det är mer än länge sedan jag skrev något sist! Jag som trodde jag skulle bli bättre på att skriva bara jag skaffade mig en ny blogg. Höh. Men det blev ju bara värre.

Jag skall låta tanken flyta ut över 10 punkter. Få se vad som rör sig i mitt huvud just nu:

1. Åååh, vilken skön sommar jag har bakom mig. 4 veckor ledigt! 1 vecka i Sibbo, 2 veckor i Ekenäs skärgård och 1 vecka på bilresa genom Estland, Lettland och Litauen. Särskilt bilresan var mycket kul!

2. Nu är hösten igång igen och jag är redan sedan 3 veckor tillbaka till arbetet på daghemmet Tärnan. Helt ok arbete, med undantag från några värre otrevliga incidenter som hänt där under senaste vecka. Nå, hur som helst så har jag härliga ungar i gruppen och riktigt kivoga arbetskaverin!

3. Idag var det första dagen som det kändes riktigt kallt och höstligt, helt hurja stor förändring från senaste vecka och jag var som inte alls beredd på det! Men det är kul. Första dagen som min nya gula tröja kom till användning.

4. För er som tror att ni blivit utan tackkort från vårt bröllop så kan jag säga er att så inte är fallet. Vi fixa till dem igår, så snart kommer de med posten – var bara lite tålmodiga ännu

5. Igår fick jag en underbar bukett med vita blommor och ett gulligt kort av min kära man. – Bara för att det var tisdag! Jag är lyckligt gift.

6. Jag ser framemot Narinken konserten i morgon med Filagänget. Vad jag längtar efter att se flera människor förstå vilken glädje, kraft, tillgång och livsförvandling det är att känna Jesus!

7. Jag har varit på tre bröllop under augusti. Så senaste lördag var det den första helgen på 8 helger som vi bara var hemma och sysslade, och oj vad skönt det var. Koti on kullan kallis!

8. Jag skulle egentligen träffa en gammal arbetskamrat ikväll, men hon fick förhinder, så istället blev det en hemma kväll med mig själv. Jag undrar när det skedde senast. Även det riktigt skönt! Mannen min på andra uppdrag men väntar hem honom till natten.

9. Jag fick förra veckan veta att jag fått laktosintolerans. Det var ju lite harmt. Det blev ju dietmat för en tid framöver då. Och dessutom mer osmaklig glass – dumt. Men jag har inte planerat ha det så länge. Gud har helat mig förut, så han kan definitivt göra det igen. Inte sant?

10. Jag är jätte inspirerad av att tänka på vad denna höst för med sig i församlingen. Snart är väl kyrkan inpackad och renoveringen startar upp. Det är helt fantastiskt. Gud är nådig – vi skall få en ny lokal till sist! Församlingen får vara i andra utrymmen under ett år. Få se vad det kommer ut av det?

SÅ sånt. Det var min brainstorming av tankar som rör sig i mitt huvud just nu. Mera kommer senare.

Kram på er! – Lotta

En måndag.

Jag tittade in hos en läkare i morse av olika orsaker, och han visade sig vara en stor skitstövel – lyssnade inte, talade en massa geggamoja och var allmänt spydig och tråkig. Jag blev riktigt ledsen av att träffa honom – är fortfarande ledsen. Kan inte förstå att han valt läkaryrket. Jag vill aldrig träffa honom igen.Hela min måndag har präglats av denne läkares beteende och uttalanden. Så han lite av destroya min måndag! Fegt! Min utmaning just nu är alltså att glömma och förlåta!

Dessutom åkte Johan på läger i morse. Buhuu. Tonårslägret på Svartholmen börjar imorgon och ledarna har en fixa-igång-allting-dag idag! Jag har glömt hur det är då inte någon kommer hem till kvällen. Saknar honom redan. Måste ringa honom snart. Mycket snart.

Annars har jag mest surfat runt på nätet, sovit och ätit rester av hönssalladen jag fixade igår (mums!).

Men dagen torde ha ett bra slut…;)

…för då jag skrivit klart det här tänker jag packa mina väskor och åka ut till lande i Sibbo, var mina kära föräldrar bor. De är ännu hemma ett dygn innan de igen reser bort. Jag har inte andats in den ljuva landeluften på många, många veckor, så nu är det dags! Jag skall gräva lite i trädgården, vandra i skogen och njuta av solen (som jag hoppas tänker titta fram så småningom). Sen fick jag just höra att mina kära barndomsvänner Nette och Anne är i byn denna vecka – så vi skall träffas någon dag! Det blir ju hur skoj som helst!

Men…Nu skall jag packa…

Hej så länge.

Kramar, Lotta

Att göra det man tycker om.

Jag älskar att skapa. Mest av allt tycker jag om att skapa i hemmet. Att inreda är härligt. Inredningstidningar är mina favoriter då det gäller lektyr. Och inredningsaffärer är mina favoriter då det gäller butiker. Jag har njutit av att få fixa här hemma under våren. Ibland har det nog också varit frustrerande då det liksom finns för mycket saker man bara borde kunna trolla bort, men ändå inte kasta bort, och förrådet redan är fullt.Imorgon har Johan lovat sätta upp vår efterlängtade bokhylla! Så då blir också det färdigt. Och en hög med böcker får tak över huvudet. Skönt.

Annars tycker jag att det ofta kan vara svårt att hinna göra det som jag riktigt tycker om. Det är sånt där som oftast inte tillhör nödvändigheterna under en dag, och blir därför ofta bortvisade av alla såna där måsten som man bara måst göra av olika anledningar.

Jag tänker t.ex. på att jag gärna skulle ge mera tid till att skapa; måla, rita, sy, knepa och knåpa. Eller till att bara sitta ner med en bok, eller att hinna spela piano och sjunga lite mera.

Studietiden var nog en skön tid! Hör på mig nu ni alla som ännu studerar! Då hann jag ännu med allt sånt där på ett helt annat sätt! Då satt jag ju t.o.m. OFTA vid mitt piano. Jag hann ju t.o.m. skriva låtar där! Nu kan jag inte ens minnas när jag senast spelade ett helt stycke till slut. Illa, illa.

Nåjo, det handlar väl nog också mycket om prioriteringar. Eller om att oftare kunna säga nej till “uppdrag” av olika slag. Eller om att skita i alla måsten ibland och helt enkelt bara göra det man VILL, och kanske därför egentligen ännu mera behöver göra… För visst är det ju meningen att man skall få göra det man tycker om!

Om att vara trött.

Jag citerar Galenskaperna:

 

“Säng, säng, säng, säng, säng, säng, säng, säng säng…” “Får jag sova lite, får jag sova lite, får jag sova lite?….” “Jag är trött, jag är trött, jag är trött, jag är jätte trött” “Får jag sova lite, får jag sova lite, får jag sova lite?” “Blir jag piggelin, piggelin, pigge-pigge-piggeliiiiin!” “Får jag sova lite….?”

Nåjo….

Jag är alltså trött. Och jag har varit det lääänge. Egentligen har jag så länge jag kan komma ihåg sagt att jag är “sååå trött”.

Men, jag är en sån där seg en, menar de tydligen, så jag har bara gått på och gått på och gått på. Men det har väl ändå varit lite väl många bitar att bita i under det senaste året? (arbetsbyten, sällskapande, förlovning, mamma sjuk, arbetsbyte, flyttning, församlingen, bröllopsplanering, att gifta sig, för lite personal på jobbet allt för ofta, för mycket att göra på fritiden, laga igång här hemma…osv.)

Nu senaste vecka sade det ändå “stopp”. Så, nu orkar jag inte gå på mera. Läkaren sjukskrev mig efter ett antal obehagliga svaghetsanfall under senaste helg. Hon menade att jag är utmattad. Säkert sant. Matt – chackmatt. Och nu bara sover jag och sover jag.

Hittills under den här veckan har jag sovit mera än jag har varit vaken. Kanske jag har tagit ett nytt sov-rekord?! Men så har jag nog heller aldrig varit så trött och utpumpad. Läkaren menade att jag antagligen behöver sova ganska länge ännu…några veckor eller så. Och det irriterar mig, för jag är ju glad och lycklig, jag har vilja att hitta på en massa kul och spännande och en stor vilja att vara på jobb och att göra jobbet bra.

Men nu, nu är det inte min vilja som bestämmer om det, nu måste jag lyssna till min kropp. Och det har jag lovat och det lovar jag att göra. För så här kan det ju inte fortsätta.

Nu sover jag vidare…

Men, jag är ju så trött på att vara trött…

Jag vill vara stark och pigg osv…

Jag vill göra stora inflytelserika saker…

Jag vill ju flyga som örnen…

Jag vill gräva tunnlar och bygga broar (bildlikt talat)…

Jag vill erövra världen…

Jag vill så mycket…

Men varför orkar jag med så litet…

 

“Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla… …Men den som väntar på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.”

 

Jesaja 40:29-31

Hej så länge! Jag skriver säkert snart igen. Ha de gott!

I Rhododendronskogen…

Jag och min vän Isabella var i går på kvällen ute en sväng och njöt av den fantastiska Rhododendronskogen som man hittar bara 500 m från oss. Jag hittade den för första gången den HÄR veckan. Den var helt fantastiskt. Man kände sig som en liten liten flicka, då skogen, buskarna och blommorna var så stora…! – en riktig naturupplevelse i hemknuten! Värt att ta en sväng dit, men snabbt, för snart är blommorna utblommade.

Hello world!

Jag fick en idé – jag skall prova på lite nytt här i bloggvärlden, kanske det kunde ge tillbaka bloggivern jag någon gång haft. Jag vet inte, jag vågar inte lova något, men i varje fall.

Så nu har jag Lotta Forsbäck, en ny blogg med namnet Livet Jag Lever. Kanske namnet låter lite sådär tjatigt, ja egentligen gammalmodigt, men det är nu så då.

Hej hopp, nu ska jag se mig runt här på webbplatsen och klura ut hur allt fungerar och om det fungerar och hur man kan få det att se ut här. Intressant. Smilar.